Recension av Azzaro Pour Homme Edt

Jag är svag för amerikanska muskelbilar, särskilt Dodge Charger från 1968. Den är vräkig, smaklös och inte det minsta politiskt korrekt, och därmed fullkomligt oemotståndlig i mina ögon. Säga vad man vill, men det är en bil med personlighet. Jag vet inte varför Azzaro Pour Homme får mig att tänka på amerikanska muskelbilar, kanske är det en förlorad manlighet jag skymtar. Även om Azzaro lanserades tio år efter Dodge Charger och självklart har mer av fransk elegans över sig kan jag inte komma ifrån att det är en parfym som är ”för mycket”, särskilt i jämförelse med allt annat i doftväg nuförtiden.

Och jag älskar det.

Jag förstår kultstämpeln och den hängivna beundrarskaran. Den känns ungefär som att bära en alldeles för stor ålderdomlig kostym. Det är tungt med mysk, ekmossa och anis. Men den väl skarpa tvålartade doften som initialt sticker i näsan lägger sig sedan och du kan njuta av en låååång åktur. Även om min flickvän tycker jag doftar precis som hennes farfar gjorde, uppenbarligen en karl med stil…  /TestPilot Jesper, 36 år